Home / Krönikor / KRÖNIKA: När tomten är full
Barn ser när tomten är full

KRÖNIKA: När tomten är full

Att se tomten full känns inte bra.

Jag har i och för sig aldrig gjort det. Men jag tror inte att det skulle kännas bra.
En del får göra det. Se tomten full, alltså. Om inte bokstavligt så bildligt talat.
Tomten är full i form av den där mostern som efter några julsnaps tar upp gamla konflikter där hon vägrar ge sig innan alla andra går med på att hon har rätt.
Tomten är packad när farsan lägger skämten lägre och lägre under bältesregionen ju fler glas som blir tomma.
Tomten är dragen när svägerskan och den där avlägsna släktingen blir lite för närgångna med varandra för att nyktra barn ska missa vad som sker.
För barn ser.
Jag kommer aldrig att glömma en gång när jag var hos några vänner på fest. Vi var runt tio personer som hade jobbat tillsammans på ett större projekt och skulle nu fira att allt gått bra. Några av dem hade med sig sina barn, som var runt tioårsåldern. Det var inte tänkt att vi skulle bli speciellt berusade. Men de vuxna i rummet, jag inkluderad, passerade efter ett tag promillegränsen vi på förhand hade tänkt oss med ett stort antal decimaler. Barnen lekte i andra änden av huset när en av dem, en tioårig pojke, kom för att fråga sina packade föräldrar om något. Inte en min avslöjade att han tyckte det var jobbigt att se dem i det tillståndet de var i. Han ställde bara sin fråga och var på väg därifrån.
Plötsligt vänder han sig om och börjar gråta samtidigt som han skriker till: ”Ni borde aldrig vara fulla”.
Men det som verkligen satte sig i mitt sinne var att han en sekund senare studsade iväg och fortsatte leka med sina kompisar. Som om det han just ropade aldrig hade hänt. Det gick inte se ett spår av de känslor och ord han precis yttrat.
Det spelar ingen roll hur mycket skägg tomten har. Barn ser när tomten är full. Även om de inte alltid visar det.
Jag kommer leka med mina syskonbarn under jul. Och dricka en massa.
Julmust. Läsk. Glögg.
Alkoholfri glögg, alltså.
Det kommer att bli en härlig jul. Intim och varm. Med vackra ljus, pepparkakor och härlig gemenskap. Vi kommer att käka julbord som om det vore det sista som kommer serveras på ett matbord. Vi kommer att skratta, slappna av och dra gamla anekdoter från förr.
Sen blir det ju några lättöl givetvis.
Ett glas vin gör ju inget.
Kanske en stor stark eller två ändå.
Blir det ännu mer så är jag ändå bra på att inte visa att jag är påverkad.
Jag vet ju var gränsen går.
Visst?
Share Button

About Jonas Lundström