Home / Krönikor / Supportrarnas dag: En dag att vara extra stolt över svensk supporterkultur
Supporterkulturen måste få vara känslostyrd.

Supportrarnas dag: En dag att vara extra stolt över svensk supporterkultur

För de som följt Enytt den här veckan har kanske läst mina artiklar om Ekerös herrjuniorer i innebandy. Visserligen en helt avgörande match men likväl en vanlig innebandymatch för pojkar i övre tonåren. Matchen samlade 233 personer. En smått otrolig siffra i sammanhanget. Jag pratade med Ekerös lagkapten efter matchen och han berättade hur fantastiskt det var att spela inför så mycket folk, trots förlusten i matchen. Troligtvis ett minne som många av spelarna kommer bära med sig länge, och då inte för själva matchen i sig, utan just för inramningen och den uppslutning som var. 

I varje liten håla, varje stad och varje kommun finns det idrottslag. Vissa större och bättre än andra, men de finns där, och har en betydande roll för människors liv. Och det är supportrarna som skapar idrotten. 

Som fotbollssupporter, och dessutom AIK:are, är jag van att vara under ständig attack. Granskning. Skepsis. ”Hur kan ni sjunga si? Hur kan ni göra så?”. Inte sällan från människor som vare sig följer något lag eller ens intresserar sig för idrott. Jag lägger mig sällan i hur exempelvis skateboardkulturen fungerar och agerar, för jag har helt enkelt ingenting med saken att göra. En inställning fler borde ha. 

Tidigare i dag lanserades en ny ”supporterröst” i form Initiativ svensk fotboll. Det är en rad företagsledare och entreprenörer som tagit fram vad de tycker är bra direktiv för hur svensk fotboll och svensk supporterkultur ska vara. De pratar om mångfald, jämlikhet och schysst attityd. Ord som vid en första anblick låter bra och jag tror de flesta kan skriva under på. Men går man lite djupare i de värderingar och regler som organisationen lyfter fram finns det en hel del tveksamheter och hyckleri.

Det rent konkreta handlar exempelvis jämlikhet. De pratar om att det ska vara jämnt fördelat mellan kvinnor och män i våra klubbar. En spännande tanke. Vid en närmare koll på de företag som ligger bakom initiativet så hittar man intressant information. Andelen kvinnor i styrelser och ledningsgrupper för några av företagen som säger sig stå för jämlikhet är 16, 14 samt 0 procent. Ni ser. Det är lätt att stå med moraliska pekpinnar när det kommer till vår idrott, men det verkar inte gälla näringslivet.

Mycket av uppropet handlar också om något abstraktare saker. Den så kallade hatiska stämningen och bengaler får sig givetvis en känga av initiativtagarna. De vill alltså genom att styra våra känsloyttringar ta svensk fotboll framåt. Men till vilket pris? 

Svensk fotboll är allt annat än glamour. Allsvenskan är i dag rankad som Europas 22:a bästa liga. Bakom nationer som Vitryssland, Cypern och Skottland. Trots det har publiken ökat avsevärt de senaste åren. Inte sällan är det fullt hus runt om i landet och förra året lockade flera matcher över 50 000 människor. Numera är det inte heller sällan som internationell media och internationell publik intresserar sig för stormatcher i svensk fotboll. Och då är det inte spelet på planen som lockar. Istället ligger fokus på ståplatsläktarna. På sångerna, tifon, bengaler och det stilfulla kaos som utspelar sig på våra svenska läktare. 

Men det är inte bara de stora arenorna som utgör svensk supporterkultur. Det är helheten och mångfalden. Ena dagen ett Stockholmsderby inför 50 000. Andra dagen 233 personer i Mälaröhallen. Olika sporter. Olika förutsättningar. Olika värderingar. Men det finns en stor gemensam nämnare. Kärleken till laget. Rivaliteten med motståndarna. Eller intresset för spelet. Vad det än är, så måste det få vara okej. Det är varje supporters förbannade ensak hur de väljer att forma sitt supporterskap. Förstå mig rätt, givetvis finns det gränser för vad som är okej och inte. Men börjar vi sätta upp strama ramar för människors känslor så kommer vi inte längre ha någon levande supporterkultur. Och det får aldrig hända. För det är vi supportrar som är svensk idrottsrörelse. 

Så ställ er upp. Eller sätt er ner. Sjung för ditt lag. Klappa dina händer. Eller sitt lugnt och var tyst. Men gör det på ditt sätt. Låt inte någon företagsledare med ekonomiska intressen säga åt dig hur du ska utöva ditt supporterskap till ditt favoritlag.


Detta är en krönika och åsikterna är skribentens. August Spångbeg
Share Button

About Lina Gustavsson